Regler för vägbelysning
Vägbelysning är avgörande för att garantera säkerhet och synlighet för bilister, cyklister och fotgängare. För att uppnå optimala ljusförhållanden är det viktigt att följa fastställda regler och standarder. I Europa har Europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) tagit fram standarder inom ramen för EN (European Norm) som ger riktlinjer för utformning av vägbelysning. Förståelse för dessa standarder är avgörande för att utforma effektiva vägbelysningssystem.
Den primära EN-standarden som reglerar vägbelysningens utformning är EN 13201. Denna standard specificerar kraven för vägbelysningens utformning, inklusive parametrar som luminans, belysningsstyrka, jämnhet och bländningskontroll. Den kategoriserar vägar i olika klasser baserat på deras funktion, trafikvolym och hastighet och ger specifika belysningskriterier för varje kategori. I allmänhet kan vägar delas in i följande grundläggande komponenter:
Vägar: Huvudvägar kräver enhetlig belysning med tillräcklig ljusstyrka för att säkerställa synlighet vid höga hastigheter. Belysningsarmaturerna är vanligtvis monterade på master längs vägkanten och ger en jämn belysning över hela vägen.
Cykelbanor: Cykelbanor kan kräva lägre belysningsnivåer jämfört med huvudvägar, men behöver ändå tillräcklig belysning för cyklisternas säkerhet. Belysningsarmaturerna monteras ofta på lägre höjd än lampor för vägbelysning.
Trottoarer: Trottoarer kräver enhetlig belysning för att säkerställa fotgängarnas säkerhet och komfort. Belysningsarmaturer kan installeras på lägre höjder eller integreras i arkitektoniska element för att ge tillräckligt med ljus utan att orsaka obehag.
Korsningar: Korsningar kräver förbättrad belysning för att förbättra sikten och minska risken för olyckor. Belysningen i korsningar bör fokusera på att belysa övergångsställen och vägvisningsskyltar på ett effektivt sätt.
Tunnelbelysning: Belysning som är särskilt utformad för tunnlar för att säkerställa synlighet och säkerhet för förare som byter från dagsljus till svagt ljus.
Glare Rating (GR) är en av de viktigaste indikatorerna för vägbelysning. Den mäter den obehagliga bländning som en belysningsanläggning ger upphov till. Höga nivåer av bländning kan minska sikten och orsaka obehag för förare, vilket kan leda till säkerhetsrisker. EN 13201 ger riktlinjer för att begränsa bländning och rekommenderar specifika maximala GR-värden för olika vägkategorier. Standarden anger t.ex. strängare gränser för bländning på huvudvägar med höga trafikvolymer och hastigheter jämfört med bostadsvägar. Korrelerad färgtemperatur (CCT) spelar en avgörande roll i vägbelysning och påverkar synlighet, komfort och säkerhet. Det finns ingen CCT som passar alla för vägbelysning, men en vanlig rekommendation är att använda svalare färgtemperaturer (5000-6000K) för vägar. Här får du veta varför:
Sikt: Kallare CCT tenderar att förbättra sikten, särskilt i svagt ljus eller dåligt väder. Kontrasten ökar, vilket gör det lättare för föraren att urskilja objekt på vägen.
Färgåtergivning: Kallare temperaturer ger bättre färgåtergivning i trafiken, vilket säkerställer att vägskyltar, markeringar och signalljus uppfattas korrekt av förarna. Därför kan man inte alltid säga att en varm färgtemperatur på 3000K har bättre färgåtergivning i trafiken än t.ex. 5000K, även om färgåtergivningsindexet (CRI) är högre.
Psykologisk påverkan: Högre CCT kan skapa en uppfattning om ökad säkerhet och vakenhet bland trafikanterna, vilket bidrar till en känsla av säkerhet under mörkerkörning. Det svalare ljuset uppfattas av människan som dagsljus och ger mer energi.
Det är dock viktigt att balansera fördelarna med svalare CCT med faktorer som ljusföroreningar och den potentiella påverkan på djurlivet. I Köpenhamn i Danmark har man t.ex. infört LED-gatubelysning med en CCT på 3000K och 4000K, vilket ger en balans mellan synlighet och miljöhänsyn. Belysningssystemet ger tillräcklig belysning för trafikanterna samtidigt som det minimerar skadorna på miljön.
Våta vägar är en av de största utmaningarna för förare. Regnvatten skapar reflekterande ytor som bländar från mötande strålkastare och minskar sikten. Dessutom kan vattenfilmen på vägen sudda ut körfältsmarkeringar och andra viktiga tecken för förarna. Danmark är känt för att ha de strängaste riktlinjerna och den strängaste lagstiftningen för våta vägar. Här är två av de mest effektiva lösningarna för att förbättra sikten vid dåliga väderförhållanden:
Öka belysningsnivåerna på våta vägar för att kompensera för nedsatt sikt orsakad av regn, dimma eller dis genom att implementera dynamiska belysningskontrollsystem. Dessa system justerar belysningsnivåerna baserat på väderförhållanden, trafikflöde och trafikolyckor i realtid.
Använd rätt vald lampoptik för att minimera bländning från våta ytor och fokusera ljuset på vägmarkeringar och skyltar.
Sammanfattningsvis är det viktigt att följa EN-standarder, välja lämpliga CCT-värden och optiska strålvinklar samt förstå de unika belysningsbehoven hos olika vägelement när man utformar vägbelysning. Genom att följa dessa riktlinjer kan planerare skapa belysningsinstallationer som prioriterar säkerhet, synlighet och komfort för alla trafikanter utan att orsaka större skador på miljön. En artikel om Dark Sky-regler kommer att finnas tillgänglig i inlärningsmiljön senare i år. Den här artikeln är mycket relevant för vägbanesystem, gatubelysning och andra områden där ljusföroreningar kan förekomma. Kom ihåg att registrera dig för vårt nyhetsbrev så kommer de nya inläggen att finnas nära till hands.